Plötsligt slog det mig..
Snart är januari slut.
Sedan är det bara februari, mars - sedan April, då Julia blir ett helt år gammal!
Vad hände med den här tiden. Var tog året vägen?!
Jag tyckte året jag gick hemma med Lucas gick sakta och jag längtade faktiskt lite tillbaka till jobb och vardagen igen. Det kan jag inte påstå att jag gör nu.
Julia, min lilla prinsessa är snart så gammal är det är dags att lämna bort henne på dagis i flera, flera timmar. Bara tanken får mig att börja gråta.
(Precis nu ringde även min nya Produktionsledare och undrade när jag kommer tillbaka!, vi bokade ett möte om två veckor).
Lucas började dagis när han var drygt 1 1/2 år gammal. Lilla Julia kommer bara vara precis ett år. Hon känns ju så liten fortfarande.
Usch, det känns verkligen i mammahjärtat att det är dags att lämna över "ansvaret" till en grupp av främlingar som ska få vara med ens barn nästan mer tid än en själv.
Dock vet jag ju att det gick bra för Lucas (fast det var ett par tuffa veckor i början) och han stormtrivs ju där nu.
Det är bäst att ta vara på de dagar jag har kvar med Julia och mysa extra mycket med Lucas nu när han bara går sex timmar varje dag på dagis och fredagarna ska nu mer bli vår "hittapåroligasaker dag".
Lilla pluttan kommer nog dock trivas bra på dagis - hon har ju vart där nere och hälsat på varje dag i ett års tid så hon känner igen människorna och lokalerna. Det känns bra!
» Lisa
Åh vad söt
Trackback