Livet som mammaledig

Det är lätt för de som inte har barn att tycka att det är rena lyxen att "inte behöva jobba" i ett års tid

(eller hur länge man nu vill vara hemma med sitt barn).

Jag kan tala om för er som inte har några knoddar att livet som mammaledig är inte alltid att ligga och dega i soffan och göra nada. Speciellt inte när du har flera barn att ta hand om. Det ska tröstas, fixas mat, klä på kläder, lekas, sövas, bytas blöjor, tvättas, bäras, gå till BVC, nattas 24 timmar om dygnet. ALLTID REDO!

 

Men visst finns det dagar då du egentligen kan gå runt i pyjamas hela dagen om du vill, lägga dig i soffan och titta på film. Så har jag tillbringat några av de dagar som jag har vart mammaledig.. Och det är ganska skönt ; )

Fast oftast är det tvärtom. Jag vill ha många projket och försöker hinna med så mycket "nytta" som möjligt på så kort tid som möjligt. När jag va hemma med Lucas fick jag ångerst om jag inte hade fixat det jag ville under dagen. Det kändes typ som att skolka !

 

Nu under min andra mammaledighet har jag lärt mig att jag kan inte fixa allt hela tiden. Vissa dagar är det helt ok att inte göra något annat än att ta hand om Julia. Det är ju därför jag är hemma från jobbet ! Inte för att städa, fixa, handla m.m.

 

Jag tillhör inte de mammor som flänger på stan varje dag. Då och då går jag ner till stan och möter någon annan mamma och snackar lite, ta en fika och kanske tittar runt lite i butikerna. 

Oftast träffas vi hemma hos någon  - bätre och framför allt billigare.

 

Men jag måste säga att livet som mammaledig kan vara rätt ensamt. Du är ju ofast helt solo med ditt lilla barn. 

Ante går iväg tidig kväll och kommer en sen eftermiddag. Dessutom får man ju även tillbringa en hel del timmar på natten med den lilla också..

 

Det är verligen upp och ner att vara hemma och ta hand om ett barn. 

Ibland längtar man tillbaka till jobbet och de riktigta rutiner man hade. 

Men oftast när jobbet börjar närma sig önskar man att man hade valt att vara hemma 1 år till !

 

Förlåt om inlägge blev lite suddigt och otydligt. Jag kände bara att jag ville berätta hur jag tycker om livet som mammaledig. 

Ibland är det pest, ibland är det underbart. 

 

Men om jag skulle välja mellan att inte vara hemma med mitt barn eller att vara hemma skulle jag lätt, alla gånger välja att vara hemma.

Att få ta hand om sitt barn och se den utvecklas är underbart.. jag skulle aldrig någonsin vilja byta bort det!

 

Jag älskar mina barn av hela mitt hjärta och skulle göra av som helst för att de ska må bra!

 

 

Kan inte annat än att hålla med, det är underbart men även ensamt ibland..

Det är, precis som du skriver, absolut ingen dans på rosor att vara föräldraledig! Jag är glad att jag och Nille tog 6 månader var av ledigheten då ledan lätt kryper sig på mig annars. De 6 första månaderna som jag hade Filippa så var vi ju mest i skolan på föreläsningar och det var ett perfekt "tidsfördriv" för mig om dagarna. I snitt var vi borta 5 timmar om dagen med en massa famnar att vyssas i och många som kunde skaka ersättning. På så vis kände jag mig lyckligt lottad! När Nille sedan tog över så var det mer av en "pärs" med en allt rörligare 6-12 månaders. Han var helt slut om dagarna när jag kom hem och tog över. Nille kände precis som du att han ville hinna med disk, städ och tvätt etc men han hade fullt upp med endast omsorgen av Filippa och rastningarna av Baltzar. Det är ett hästjobb att vara föräldraledig men ack så underbart stundtals!

jag håller med dig och tycker att vissa dagar kan vara riktigt jobbiga om man har mycket hushållssysslor som ligger och gror, eftersom jag kan känna att jag inte riktigt räcker till de dagar jag behöver fixa och dona hemma samtidigt som det ska tröstas, bäras och lekas. Kan bli fruktansvärt trött på att man sällan har chansen att slappa i soffan för det är oftast alltid något som måste göras.
Men jag ÄLSKAR att gå hemma och kunde jag, ekonomiskt, så skulle jag nog gå hemma i flera år. (säger jag nu) haha. Nää, okej, men kanske jobba halvtid i alla fall. :-P

Håller med dig till 100% tänk va gjorde man av tiden förr? :)

Kan man tycker jag att man skall vara hemma några år med barnet det är då barnet behöver det som mest! I vissa kommuner finns ju bidrag för detta.

Oj vad jag känner igen mig i detta inlägget =)