Femminutersmetoden - något att ha ?
Vi har och har haft problem med Colin i nu snart två år och vi har hela tiden relaterat hans sömnproblem med hans förstoppning men nu senast när vi var på s-sjukhus så sa läkaren att vi skulle köra 5 minuters metoden och att han sa att det hade funkat klockrent på sina barn så vi ska köra det så fort vi är klara med vårar sovrum.
Bella
Jag kan inte förmå mig att på något sätt se vad som är bra i metoden och skriver under vad barnläkaren har skrivit i följande länk:
http://larsh.wordpress.com/2009/03/06/femminutersmetoden-en-form-av-timeout/
Jag tror också att barnet till sist resignerar för att det inte får något gehör på sina skrik och "ger upp". Men, jag vill ju gärna ha vetenskaplig bakgrund till beslut och så långt har jag aldrig letat då det alrig varit en metod vi funderat på att använda.
Hittade i alla fall denna avhandling inom ämnet
http://www.avhandlingar.se/avhandling/83cda86d28/ och jag tror hon har kommit fram till att en variant av fem-minuters metoden är mer "skonsam" mot barnet där man får ge kroppskontakt och inte vänta 5-minuter.
Jag tror starkt på att barnet verkligen känner sig övergivet och tycker 5-minuters metoden är läskig. Men, jag vet att många kör den och att många inte håller med mig.
Okej, tredje inlägget.
Avhandlingen heter.
Severe Sleep Problems among Infants : A Five-Year Prospective Study och är skriven av Malena Thunström
Jag tycker inte om 5 minuter metoden! Nu samsover jag och Edvin och det är det som funkar nu! Funkar det inte om du lägger henne med dig och samsover halva natten? :-) Annars tycker jag att du ska läsa om tassmetoden. Det kanske är något för er! Eller boken "somna utan gråt" kanske kan ge bra tips.
Okej jag förstår! Ni får köpa större säng helt enkelt! ;) skämt och sido, det är svårt med sömnen tycker ja. Edvin vaknar också många ggr just nu och det spelar ingen roll att han sover hos oss. Han skriker sig blå i timmar. (värsta perioden någonsin, tror det beror på tänder). Kan tänka mig att det är snäppet värre när man har två. Vill ju inte riskera att väcka det andra barnet! Ja, men kolla upp tassmetoden. Den känns lite "snällare". :)
Herregud, vad det verkar vara besvärligt nu för tiden! Är barnen annorlunda nu, eller? Har aldrig varit med om skrikande barn på nätterna-trots napp-och de har ALLTID lagts i och sovit i egna sängar - tills en vacker dag de varit stora nog att komma tassande på natten, eller så. <3
Nä, faktiskt inte. Det enda var Marcus som hade vänt på dygnet på bb, sov perfekt på dagarna och var jättepigg på nätterna fram till 3-4 på morgonen de första veckorna. När han var ca 3 mån. hade han fattat någorlunda att det var sovdags så då somnade han runt 23:30 på kvällarna.
Ante vaknade och ammades på natten de första 3 veckorna, sedan sov han hela nätterna till en bra bit in på morgonen, då menar jag 8-8:30!
Ett barn som är en månad och sover en hel natt existerar inte skulle jag vilja säga. Om barnet inte är sjukt vill säga. Tror också man glömmer bort hur det var med små barn, och så minns man det som var bra och mysigt. Pappa säger ju också att vi alltid åt upp all mat och sov hela nätterna och att de aldrig behövde skälla på oss fast man till och med själv minns att det var tvärtom ibland .-)
Tessan, då är Andreas undantaget! Dagens sanning! Jag har som sagt aldrig behövt kuta upp 100 ggr på nätterna, men vi har nog alltid varit konsekventa med rutinerna vid sängdags. Alltså, jag har aldrig haft några andra funderingar än att barnet läggs i sin egen säng etc. Det har jag tagit för givet. Ingen av barnen har sovit i vår säng annat än som jag skrev tidigare - när de kom själva. :-)
