En lugn kväll.. utan Luckien
Ni ska höra hur tyst det är här hemma. Först nu förstår man hur mycket det låter om en 3 åring!
Jag förstår inte hur vi kunde tycka det var så jobbigt med barn när vi bara hade Lucas.
Ett barn är ju lätt som en plätt, tror dock vi som flerbarnsföräldrar har vant oss vid höga ljud, högt tempo så vi har liksom blivit avtrubbade !
Jag och Julia gick i eftermiddags ner till stan för att möta Ante.
Jag gick och tränade en liten stund trots min snuva och min halvkrassliga axel.
Får ta det lite lugnt bara. Ska nog försöka hitta mig en läkartid så att de får kolla upp den en gång för alla.
Min axel har varit lite halvpaj sedan jag för 8 år sedan blev påkörd av en bil på ett övergångsställe.
Jag har inte ont i den utan det låter mest om den. Det är i perioder jag "lider" av det och nu när jag dessutom tränar märkar jag nog av det mer.
Ikväll blev det Chil con carne här hemma.
Julia sover sedan en stund tillbaka och jag och Ante sitter här och njuter av tystnaden..
Självklart saknar vi vår lille plutt men han har det toppen i norr!
När han skulle sova igår ville han hem till sin mamma. Men när farmor förklarade att det är långt och att det inte går att åka hem just nu köpte han det och somnade om. PLUTTEN MIN!
Trackback