Kär på nytt?
När jag flyttade från Småland, Växjö upp till Södertälje kände jag mig ganska "klar" här och ville testa något nytt. Jag hade tröttnat på den lilla byn jag kommer från för längesen och Växjö var inte längre spännande.
En längtan "hem" har dock alltid funnits. En plats man känner utan och innan, där man känner sig trygg och säker. Den platsen för mig har alltid varit här. I Nöbbele, i byn jag är uppväxt.
Jag älskade att bo på landet som barn. Alla kände alla och skolan var liten och trygg.
Sedan kom ungdomstiden och vi var ett gäng som ständigt höll ihop.
Vi cyklade till sjön, hade filmkvällar och då och då en del hemmafester, såklart!
När jag blev äldre lockade såklart stan mer, träffa nya människor, gå på krogen och flytta bort från allt de trygga ochatt bli mer självständig växte.
Nu har 5 år gått sedan jag flyttade till Södertälje. Jag har blivit vuxen och det som lockade med stadlivet och att upptäcka nya saker har stillat sig.
Längtan till ett lugnt och tryggt ställe där våra barn kan växa upp står högt på önskelistan.
Jag har alltid sagt att jag skulle kunna tänka mig att flytta "hem" men inte riktigt till 100 procent trott att jag menade allvar - förrän nu.
Idag när jag gick en promenad med min gamla vän blev jag påmind igen av allt det fina som finns här.
Jag tror nog att jag blivit lite nyförälskad i min fina by. Kanske, kanske är det så att jag verkligen skulle kunna tänka mig ett liv här igen?
Den som lever får se. Jag tror nog att jag, Ante och barnen skulle få ett bra liv om vi valde landsbygden utanför Södertälje också, men det är klart att mitt hjärta klappar ett extra slag för Nöbbele!
Den som lever får se!
Trackback