Da da da..
Ja, precis så säger Julia här hemma. Hon "pratar" för full hals. Testar sina röstresurser och börjar sedan gappskratta!. Hon blir snart 6 månader och jag kan inte förstå vad tiden tog vägen. Min lilla Sessa håller på att bli står, börjar lära sig sitta och ska börja gå. Herregud!
Innan vi fick Julia trodde vi i vår enfald att spädbarn, och speciellt syskon är ganska lika varandra till en början innan de hittar "sig själv". Lucas och Julia är så olika varandra i sättet så att det knappt är mer möjligt. Lucas var väldigt tidigt "duktig" på att ligga själv på filten och underhöll sig själv länge och väl - men när han skulle sova var det dessto bökigare. Det skulle puffas och sjungas och vyssas och bäras. Han växte fort och blev en stor pojke väldigt snabbt. Han lärade sig att sitta tidigt och "pratade" redan vid 4 månader.
Julia är lite för försiktig av sig. Hon vill gärna ha kontakt och se en hela tiden. Blir hon ensam blir hon fort ledsen, förutom när hon är trött - då vill hon gärna ligga i sin säng med snuttefilten och nappen och somnar alltid om själv på natten.
Barn är olika - de är redan vid födseln olika individer.
Trackback